AP och vidare
  Attachment Parenting och vidare

Föräldraskap Spädbarn och småbarn Förskolebarn Skolbarn Förälder Blogg
Innan barnet Livet med en nyfödd Amning Samsova Bära Barn Mat och måltider

 

 

AP för nyfödda
Nyfödingen
Mamma
Pappa
Att amma en nyföding
Att flaskmata

 

AP för nyfödda

Givetvis går det att tillämpa AP från första sekunden. Faktum är att det är mycket bra för barnet att tillämpa de idealen från start. Det första är ju att knyta an vid födseln.

 

Jag tänkte gå igenom de 8 idealen och kommentera dem för nyfödda:

 

1. Förberedelser inför födseln. Här ingår att diskutera igenom sitt föräldraskap, försöka göra graviditeten så harmonisk som möjligt och att förbereda sig inför förlossningen, så att man kan ta aktiv del i förlossningen. 

 

Det är ju här det börjar. Gör det bästa möjliga av förlossningen, alla blir inte drömförlossningar, alla är jobbiga, men omedelbart efter födseln finns ett fönster som föräldrar och barn gör klokt att ta till vara. Kan inte mamman, så är det bra om pappan tar rollen som första nära kontakt, första varma kropp att vila mot.

 

Samtidigt ska man vara medveten om att man i stilla ro kan ta igen detta om något skulle hända som stör under denna tid. Människans anknytningsprocess är komplex och har många vägar. Många djur har kritiska ögonblick, då barnet präglas med synen som gåsungar, eller där modern måste ha hunnti lära sig ungens lukt, bland många flocklevande gräsätare. Så är det inte hoss oss, även om syn och lukt och även beröring tidigt är viktigt. Men vi vet ju att det är fullt möjligt att adoptera en 2, 5 eller 10 åring och utveckla lika sanna och starka kännslor. Med en lång barndom har det självklart varit nödvändigt att kunna lita på att många i barnets närhet, även för ett halvuxet barn kunnat ta över vårdnaden. Så är det ju nu med!

 

2. Känslomässig närvaro. Var inte rädd att älska barnet och svara snabbt på ett barns skrik. Ett spädbarns skrik är alltid relevant och alltid ett rop på hjälp och stöd.

 

De första dagarn är bebisen ofta ganska lugn, sover relativt mycket och ammar. Men när bebisen blir några veckor blir det ofta oroligare och runt 6 veckor har ammade bebisar världen över en topp i skrikigheten. Då är det viktigt att hålla i minnet att skriket är barnets yttersta sätt att komunisera att den behöver hjälp att få ordning i sitt inre. Barnet skriker inte för att störa, retas eller för att ta makten. Alla de begreppen skulle kräva en mycket mer utvecklad förmåga att analysera världen än vad en nyfödd har.

 

Det är också bra om man försöker vara nära barnet och se vad barnet signalerar långt innan det skriker. Det tar lite tid att lära sig, framför allt med första barnet, men barnet gör olika ljud för olika behov och ofta har det också tydliga signaler i barnets kropsspråk

 

3. Amma. Amningen möter på ett optimalt sätt barnets näringsbehov och behov av närhet. Om man flaskmatar så mata på ett amningslikt sätt.

 

Amma är bra på många sätt och definitivt kopplat till anknytningen. I början är amningen inte sällan svår. Läs mer under Att amma en nyföding. Se till att få stöd och hjälp. En amning som funkar bra, hyfsat eller där det finns hopp om att den ska bli bra stärker banden, men en amning som är en längre plåga stör bindningen.

 

4. Bär barnet. Tillfredställer barnets behov av närhet, säkerhet, stimulans och rörelse, vilket stimulerar hjärnans utveckling. Burna barn gråter också mindre.

 

Det finns studer som visar att närhet och att bära har en betydligt större påverkan på just anknytningen än vad valet mellan flaska och amning har. Det finns också andra studier som visar att bristande närhet och beröring kan få mycket negativa effekter på spädbarn, vanligast är antagligen sk "failure to thrive", där barnet trotts tillräckligt intag av mat, frånvaro av sjukdom osv inte växer som det ska och i värsta fall tynar bort och i vissa fall, som tex hos rumänska barnhemsbarn har man kunnat se ensubnormal utveckling av vissa delar av hjärnan. "Failure to thrive" har varit skrämmande vanligt i samhällsklasser och tidsepoker då det var mycket på modet att lämna barnen mycket ensamma.

 

En nyfödd behöver vara nära. När barnet blir större är rörelsen viktig och sjalen eller bärselen kan kännas oumbärlig för den som vill bära mycket. Men i början är beröringen viktigare än rörelsen. För barnet är kännslan av varm mänsklig hud, med en andningsrytm och ett hjärta som slår viktigare än att bäraren rör sig. Barnet är helt enkelt nöjt med att bara vila med sin bara hud mot mammas eller pappas mage eller bröst.

 

Det går ofta bra att bära en nyfödd i bara armarna, i alla fall hemma. Faktum är att en del helt nyfödda inte alls gillar bärverktyg som entusiastiska föräldrar kommer med. Kanske för att föräldern inte gör riktigt rätt, men det kan också vara så att barnet tex inte uppskattar att ha huvudet in under sjalen, eller liknade. Lösningen är att bära i armarna och att spendera mycket tid med barnet vaket eller sovande på sig när man sitter eller ligger.

 

Bärsjalen kan man öva med. Om man är osäker på knytningen, så ta hjälp av någon som kan och öva på en docka. Om knytningen är bra men barnet ovilligt

 

5. Dela sömn. Det är viktigt att vara förälder även på natten. Sov säkert nära varandra. Åtminstånne i samma rum. Att sova nära ger mer sömn för föräldrarna och tex minskad risk för plötslig spädbarnsdöd.

 

Här har de nya svenska rekomendationerna om säker sömn tyvärr skrämmt upp föräldrar och kommit att utmåla spjälsängen som en nödvändighet. Så är det inte, men sover du i samma säng som barnet måste både sängen och du vara lämpliga. Se mer under sova säkert.

 

Dessutom är den lilla ökade risk man sett för död vid samsovning i samma säng bra synlig de första 12 veckorna och förknippad med osäkert beteende eller olämpliga sängar. Tunga, tjocka eller fluffiga täcken är olämplit, stora springor, lika så liksom kuddar och mjöka madrasser. Som vuxen måste man vara nykter, även mycket små mängder alkohol gör en ytterst olämplig som sovpartner, även utmattning, mediciner som ger tyngre sömn, droger eller att man helt enkelt inte vet om att barnet ligger där är farligt.

 

Det är hur som helst fortfarande viktigt att barnet känner vuxen närhet, och min åsikt är att beröring är hälsosam även under natten. Jag vet gott om nyfödda som vägra sova annat om på mamma eller pappas mage/bröst.

 

Viktigast är att ett litet barn inte någonsin ska sova ensamt i ett rum, barnet ska dela rum med minst en pålitlig vuxen.

 

6. Undvik frekventa separationer. Ett spädbarn knyter an till i förstahand en person i början, snart till några, som det umgås med ofta. Att skiljas från dem det känner anknytningen till ger sorg. Använd samma barnvakter i möjligaste mån och förbered barnet.

 

Men det är samtidigt viktigt att förstå att ett nyfött barn i första hand behöver en varm mjuk kropp att ligga på eller tätt intill. Så nära vänner och släktingar är utmärkt avlastning för mamman när de håller bebisen. Finns mamma i närheten kan hon ju snabbt få bebisen till sig när det är amningsdags eller signalerar missnöje. Att barnet på detta sätt får vänja sig vid och knyta an till några nära personer är inget fel och i många fall praktiskt. Inte minst en ensamstående förälderbehöver att barnet är tryggt tillsammans med ett par andra vuxna.

 

Ett litet barn ska helt enkelt inte utsättas för separationer annat än i yttersta nödfall och det är sällan det egentligen finns skäl att vara ifrån en bebis under dess första månader. De är fram till 4 månaders ålder i alla fall i regel mycket enkla att ta med sig. Bär man dem och ammar dem i sjalen är sannolikheten stor att de i princip inte märks av de som är runt om. Tom på riktigt fina fester kan en sidensjal göra det möjligt att nästan omärkligt och med stil ha med sig en nyfödd.

 

Undantag för detta är väl bla operationer, då kan bebisen inte vara med, även om den ofta kan vara med under sjukhusvistelser. Men barn har ju mer än en förälder för det mesta elelr kanske någon annan som står mycket nära, så den kan ju få vara med någon den känner väl.

 

Ett annat undantag som kan kräva regelbundna, men kortare separationer är kolik. I de allra flesta fall annser jag nog att man under de första månaderna får sätta sina egna behov åt sidan. Som vuxen kan man vänta, det kan inte en nyfödd. Men ett kolikbarn kan driva en över gränsen och för att förhindra det kan det vara nödvändigt att låta någon nära vän/släkting till familjen hoppa in ett tag, så att man kan komma ut ett litet tag.

 

Neonatalvård kan också tvinga fram separationer tyvärr och lämnar i regel få valmöjliheter.

 

7. Använd positiv disciplin. Att sätta gränser på ett eller annat sätt är nödvändigt när barnet växer upp, men det skall göras med respekt och utan att kränka barnet. Tänk på att barn gör som vi gör och inte som vi säger.

 

En nyfödd ska överhuvudtaget inte disiplineras, bara tillfredställas!

 

8. Behåll balansen i familjelivet. Undvik att en eller båda föräldrarna bränner ut sig. Ta hand om dig själv genom motion, bra mat och nödvändig tid för dig själv och till vila. 

 

Här tycker jag att de vuxna faktiskt i första hand ska låta sina behov stå tillbaka för barnets mer omedelbara behov. Men balansen behövs och det är därför mycket viktigt att hjälpasåt som vuxna. En ammande mamma behöver lägga mcyet tid på amning och att bara hålla barnet mellan amningar innom ett amningskluster. Ska familjelivet funka bra och amningen bli harmonisk och trevlig längre fram så är detta viktigt. Det betyder att pappan och eventuella andra mer eller mindre vuxna familemedlemmar måste ta en större del än vanligt av ALLT annat. De måste ockå när det går hålla och bära barnet, så att mamman tex kan gå och duscha.

 

Månaderna går faktiskt fort, det är intensivast de två första, och för de flesta kommer förvånansvärt snabbt den dag då man undrar varför ens beis inte längre vill ligga där och gosa längre.

 

Längre fram kommer andra bekymmer och andra utmaningar, men i regel kan barnen redan kring 3-4 månader vänta i alla fall en liten liten stund på att få sina behov tillfredställda och när de blivit några år kan de vänta en hel del, även om vuxna kan vänta mycket längre.

 

Mycket av det jag skrivit här förutsätter att man är flera vuxna, i alla fall ett par, som är nära barnet och tar ett lika ansvar för barnet. Men jag har haft kontakt med ensamstående nyblivna föräldrar och deras situation ser ju lite annorlunda ut. Ensam är det lätt att bli överväldigad av första tiden med bebis. Får man ingen hjälp av vänner eller släktingar kan det vara svårt att hinna med att ta hand om sig själv. Därför är det viktigt att involvera några andra nära vänner eller släktingar i vardagslivet och låta barnet bli tryggt och få en tidig anknytning med någon utöver den ensamma föräldern. Som ensam behöver man komma ifrån lite, hinna med sig själv. Först kanske med barnet på samma ställe, men i någon annans famn och senare att barnet är självt med någon det har en nära relation till. Det är ju faktiskt inte konstigare än att barnet är en stund med pappan fast att det oftast är mest med mamman i en familj med två föräldrar.

 


Copyright © 2009 Skorpan. Alla rättigheter reserverade.

 

Disclaimer Denna sida beskriver min syn på ett respektfullt och anknutet föräldraskap. Jag är mamma, inte läkare eller medicinskt kunnig. Har du sådana funderingar hör med ditt BVC eller en läkare du litar på. Åsikter och fakta på sidor som länkas till ansvarar jag inte för.