AP och vidare
  Attachment Parenting och vidare

Föräldraskap Spädbarn och småbarn Förskolebarn Skolbarn Förälder Blogg
Innan barnet Livet med en nyfödd Amning Samsova Bära Barn Mat och måltider

 

 

Mat i början
Den viktiga måltiden

 

Mat och måltider

mums

Någon gång kring halvåret blir de flesta barn intresserade av att smaka fast föda och kanske dryck och vid 1 års ålder bör de vara igång och äta mat ordentligt. Amningen får ju gärna vara en mycket stor del av barnets liv och av födointaget i flera år, men under deras andra halvår bör det börja kompletteras med fast föda.

 

Det i Sverige traditionella sättet att börja ge mat är att aktivt mata barnet med mosad eller puréad mat. I regel börjar man med potatis, palsternacka eller något motsvarande relativt smaklöst, uppblandat med bröstmjölk och kanske lite extra fett. Söta saker för vänta, i tron att barnet annars kommer att föredra dem.

 

Men det går att göra på annat sätt. Om barnet växer som det ska och mår bra kan man vänta in barnet och först vänta på tecken på att barnet börjar bli moget för fast föda.

 

Först och främst har bebisar en reflex som gör att tunga automatiskt puttar ut mat och andra främmande föremål ur munnen på dem. En bra reflex i de tidiga månaderna då den minskar risken för att något hamnar i halsen. Reflexen hindrar barnet att svälja och det är först efter att den försvunnit som barnet börjar kunna äta fast föda ordentligt.

 

Sedan ät det också så att egenskaper som att kunna greppa mat själv och föra den till munnen är ett tecken på att det är dags, att barnet börjar kunna sitta och att tänderna börjar komma. Det sistnämnda händer dock vid mycket varierande ålder och kan inte ses som ett bergsäkert tecken, en del barn föds faktiskt med någon tand och andra får inga tänder förrän de är nästan 1 år.

 

En strategi som i alla fall ofta fungerar mycket bra är att låta barnet sitta med vid familjens måltider när det börjar kunna sitta. En bra plats är i någons knä, men självklart kan barnstolen funka också. Någon gång relativt nära 6 månaders dagen, kanske vid 5 månader, men kanske först vid 8 eller 9, så kommer barnet att visa stort intresse för de vuxnas mat. Följa maten med blicken på vägen från tallrik till mun och även sträcka sig efter den.

 

När barnet visat intresse och förmåga så är det bara att låta det ta mat och smaka på. Nu är det bra att ha bra mat att börja med tillgänglig på tallriken, vilket inte är så svårt. De flesta mjuka osaltade grönsaker och rotfrukter funkar, även frukt funkar och ris och potatis. Titta gärna på vad livsmedelsverket rekommenderar och det finns här också en lista på mat som rekommenderas av dr Sears i The Baby Book. På några punkter skiljer sig hans råd från livsmedelverkets.  

 

Hårda och sega saker bör givetvis vänta tills barnet får tänder eller så får dessa saker puréas. Men en hel del mat ska man hur som helst inte vara så snabb med att introducera, då den är trögsmält, allergen, innehåller för spädbarn olämpliga ämnen eller är en bakterierisk och därför bör vänta tills barnets immunförsvar kommit längre i sin utveckling.

 

Vill du ge barnet vegetarisk mat så går det utmärkt att kombinera en bra lakto-ovo-vegetarisk mat som passar från början och för småbarn och äldre barn, även lakot-vegetarisk. Vegan mat går, men är betydligt svårare, det kan vara bra att i så fall konsultera någon med expertis på näringslära. Med vegankost är det dessutom alltid nödvändigt att komplettera med tillskott, så att kroppen tex får det livsviktiga vitaminet B12. En utmärkt bok om vegetarisk barnmat är ”Grön Barnmat” av Elisabeth Kylberg och Åsa Strindlund. Den boken innehåller dessutom kostråd för vegetarianer som är ammande och gravida och ett kapitel om näringslära som kan intressera alla.


Copyright © 2009 Skorpan. Alla rättigheter reserverade.

 

Disclaimer Denna sida beskriver min syn på ett respektfullt och anknutet föräldraskap. Jag är mamma, inte läkare eller medicinskt kunnig. Har du sådana funderingar hör med ditt BVC eller en läkare du litar på. Åsikter och fakta på sidor som länkas till ansvarar jag inte för.