Skolbarn

Vad det är härligt när barnen börjar bli så stora att det ofta går att resonera med dem om det mesta. Det ger en helt ny dimension till föräldraskapet och gör rollen som lots, som Lars H Gustafsson kallar det allt mer tydlig.

 

Samtidigt betyde den här tiden nya utmaningar, som måste bemötas. Attachmentparentings grunder med mycket närhet, god fortsatt anknytning och givetvis sunda matvanor och respektfull uppfostran, samfostran, guidning, de grunderna står sig fortfarande.

 

Utmaningarna ser givetvis olika ut beroende på barnets personlighet. En del har det jobbigare än andra att anpassa sig till de nya och stora barngrupperna i skolan, kasnek blir ett lugnt och vänligt barn plötsligt bråkigt. Andra gillar inte sport eller föredrar datorspel och kan riskera att få för lite motion och kanske dra på sig en övervikt, eller i alla fall försämrad kondition.

 

Att passa in och knyta an till kompisar i samma ålder är en anna sak att fundera kring. Givetvis ska barnet söka sig till kompisar, men det är viktigt att tänka på atrt jämnåriga inte är några fullgoda förebilder. Ska man bli vuxen behöver man lära sig av vuxna förebilder. Därför är det viktigt att primäranknytningen fortsätter att vara föräldrarna genom hela skolåldern, ända upp på gymnasiet. Men självklart ska det vara balans på det, barnet behöver de jämnåriga och barnen som är lite äldre eller lite yngre för att utvecklas, leka och må bra.