AP och vidare
  Attachment Parenting och vidare

Föräldraskap Spädbarn och småbarn Förskolebarn Skolbarn Förälder Blogg
Med ömsesidig respekt Sömn Att äta Förskola Nästan dags för skola

 

 

Samsova med syskon
Att sluta samsova

 

Sömn

Vad kan vi förvänta oss av ett barn i 3-6 årsåldern? Efter att ha frågat runt lite, för att inte bara basera detta på min närmsta bekantskapskrets, så verkar det inte finnas något man med säkerhet kan förvänta sig. Utom riktningen på den övergripande utvecklingen, som ju givetvis går mot en ökad förmåga och önskan att hantera saker själv. Men var barnet befinner sig på den vägen varierar stort och barn som får chansen att välja stannar i föräldrarnas närhet under natten.

 

Att vilja ha sällskap under sömnen är inget tecken på omognad, utan bara på att vi människor är sociala djur som delar sömn med andra. Det är viktigt att vara förälder även på natten! I vår kultur finns en tendens att se delad sömn som något som bara förekommer hos älskande par, men det är vi faktiskt tämligen ensamma om. Sett bland andra djur är det faktiskt rent udda att två vuxna delar sömn. Att däremot barnet delar natten med en vårdare är ytterst normalt. Därmed inte sagt att det är fel att dela sömn som vuxna inom paret, det är rätt speciellt för människan, men helt i linje med vår bland däggdjur udda läggning att bli kära och hålla ihop i par.

 

Att samsova under förskoleåldern är inget konstigt eller ohälsosamt. Det är inte ens ovanligt i Sverige. Nå ja, det är vanligast att barn nattvandrar, men det är en form av samsovning, och en form som de flesta svenska föräldrar accepterar som en del i att vara förälder. Ett antal av oss har barnen i familjesängen mest hela tiden. Det finns studier som visar på fördelar för barn som samsover under denna ålder och studier som visar på nackdelar som kommer av att barnet inte tillåts komma till föräldrarnas säng. Barn som inte samsover är besvärligare, gnälligare och olyckligare och som vuxna får samsovande barn en bättre självkänsla. Se "Skäl att samsova" för mer information.

 

Att sova nära och ta utvecklingen i barnets egen takt minskar förekomsten av "monster under sängen" och av mardrömmar. De monster och mardrömmar som ändå dyker upp hanteras lättare.

 

Att samsova är ingen ovanlighet nu heller och de barn som inte ständigt samsover nattvandrar ofta eller har varierande sovplats. Olika familjer löser nätterna på olika sätt, men vad som genomsyrar familjer med ett respektfullt och anknutet föräldraskap är att barnets behov av närhet och sällskap under natten tagits med i beräkningen. Det finns också en fortsatt tilltro till att barnets utveckling utan "uppfostran" eller metoder kommer att resultera i att det så småningom sover utan föräldrarna.

 

Det finns olika lösningar och de förändringar som händer under de här åren är inte sällan initierade av föräldrarna, även om det händer att barnen tar initiativet att flytta ur föräldrarnas säng och/eller rum. Om föräldrarna initierar en flytt av barnen från familjesängen, så sker det gradvis och respektfullt och barnet får i mån av behov ha en förälder hos sig när det somnar och får om det önskar komma in till föräldrarna under natten.

 

Lösningarna ser ut så här:

  • Barnet sover i familjens säng, alltid eller ofta
  • Barnet sover i egen säng i familjens gemensamma sovrum
  • Barnet somnar i egen säng i eget rum, men nattvandrar.
  • Barnet sover med syskon, i familjens sovrum eller i ett barnrum

Småsyskom flyttar snabbare och med mindre procedur ur föräldrarnas säng. De ser storasyskonen som förebilder och får ofta flytta från föräldrarna till storasyskonet, vilket gör att det tillskillnad från första barnet inte flyttar till ovisshet och ensamhet.

 


Copyright © 2009 Skorpan. Alla rättigheter reserverade.

 

Disclaimer Denna sida beskriver min syn på ett respektfullt och anknutet föräldraskap. Jag är mamma, inte läkare eller medicinskt kunnig. Har du sådana funderingar hör med ditt BVC eller en läkare du litar på. Åsikter och fakta på sidor som länkas till ansvarar jag inte för.