AP och vidare
  Attachment Parenting och vidare

Föräldraskap Spädbarn och småbarn Förskolebarn Skolbarn Förälder Blogg
Innan barnet Livet med en nyfödd Amning Samsova Bära Barn Mat och måltider

 

 

Att amma lite längre
Amning eller flaska?
Smått och gott om amning
Amning och jämlikhet
Amning och graviditet
Att ge nappflaska

 

Amning

ammanaramellan2

Egentligen skulle jag gärna byta namn på detta kapittel. "Amning" är ett ord som är relativt nytt  Sverige, i alla fall som allmänt spritt. "Amning" spred sig med styrningen av hur mammor skulle ta hand om sina barn, när det blev tal om uppfödning och när föräldraskapet blev ett projekt. Innan dess så tex "tuttade" eller "nannade" barn. Fri amning har vi kanske aldrig haft i landet, men däremot en massa fritt "tuttande". Men för att inget ska missförstås, så håller jag mig till amning, i alla fall.

 

Amning ger ensamt barnet den perfekta näringen under det första halvåret och en viktig del av födan tillsammans med fast föda därefter så länge man väljer att fortsätta. Amningen fyller också en stor del av barnets behov av fysisk kontakt med mamman, den lugnar, tröstar och ger trygghet. Det är också en fantastisk övning i att läsa barnets signaler och att lära känna det. Det bidrar till en stark bindning.

 

För att det skall funka bör mamman amma fritt, dvs efter barnets signaler och önskningar. Det är viktigt att det lilla barnet får bekräftelse på att dess signaler uppfattas och att föräldrarna bryr sig om det. Det är den första byggstenen till en god självkänsla. 

 

Hur länge skall man amma? Enkelt, så länge mamma och barn trivs med det. Många attachment parenting föräldrar väljer att amma lite längre. Det finns ju förståss rekommendationer. 6 månaders helamning och sedan delamning i minst 2 år är i stort sett vad WHO säger. Det finns studier som tyder på att det för mor och barn är det mest optimala ur hälsosynpunkt. Barnets mage hinner bli redo för mat och mamman får del av amningens skydd mot tex vissa cancertyper. Mer om amningens fördelar. Svenska myndigheter håller sig till att rekommendera delamningen lite kortare.

 

Jag vill dock säga att amningens styrka absolut inte bara är beroende av bröstmjölken i sig, utan en stor del  är det samspel och den ömsesidighet som förhoppningsvis uppstår mellan mor och barn. Det betyder att om man ammar utan det samspelet, vilket går, så förtas många av fördelarna. För att samspelet ska uppstå och blomstra behövs fri amning, att barnet hålls ömt i famnen (Det finns historiska exempel på kulturer där man tex la barnet platt på rygg på ett bord och sedan lutade sig över, för att amma utan kroppskontakt) och att barn och mor ägnar i alla fall en del av tiden åt att umgås och "prata". Detta är saker som går att ge även om man inte får amningen att fungera.

 

Om vi försöker lista ut vad som är den mest naturliga amningsperioden för ett människobarn, så kommer forskare inom olika forskningsgrenar fram till 3-7 år. Då tittar de bla på hur människoaporna ammar och hur människan ammat i olika kulturer genom tiderna. Vi kan med säkerhet dra slutsattsen att spädbarn och koltbarn har ett biologiskt behov av amningen.

 

Om amningen inte funkar är det kört då? Nej, det är klart att det inte är. 

 

Att amma kan vara knepigt i början, men med tiden och med rätt hjälp kan det bli en mysig upplevelse. Att amma är nämligen ingen medfödd förmåga. Vi har förutsättningarna att amma, men behöver kunskap och hjälp för att lyckas. Det gäller inte bara oss människor utan många av de högre däggdjuren.  Dra dig därför aldrig för att kräva hjälp med amningen. MVC, BB och BVC skall stödja amningen. Utöver dem finns också amningshjälpen. Ring en hjälpmamma om du behöver. Sök hjälp snabbt. Alla problem är enklare att avhjälpa när de är nya.

 

En amning som mamman alls inte trivs med ger ingen stärkt anknytning, utan kan om det vill sig illa tvärt om hindra mamman från att knyta an till barnet. Då är det givetvis bättre att inte amma, inte minst ur anknytningssynpunkt. Det är ju viktigt att mamma och barn mår bra. Men det är ofta värt att ge amningen en ärlig chans och kräva bra hjälp och stöd om det trasslar.

 

Om amning av en eller annan anledning inte är ett alternativ, så går det givetvis att bygga ett nära förhållande till barnet under matstunderna med flaskan. För att underlätta det kan man ge flaskan som man skulle ha gett bröstet. Ge flaskan fritt. Håll barnet i famnen när det får flaskan, gärna så att det får känna hud. Ha ögon kontakt med barnet då barnet söker det. Byt vilken arm barnet ligger på, så att det får öva sina ögon åt båda hållen. Tala kärleksfullt med barnet. Inget konstigt alltså utan som de flesta nog gör. För mera tips om hur du ger ett flaskmatat barn så mycket amningslikt du kan läs gärna: http://www.abctidning.se/x0506a.html om "ge amningsfördelar vid flaskmatning".

 

Vad som aldrig är bra är att låta flaskan bli en ursäkt för att bolla runt barnet till alla möjliga matare, eller låta den bli ett sätt att låta barnet äta utan närheten. Att palla upp flaskan och lämna barnet ger inte alls en naturlig upplevelse för barnet och kan dessutom vara farligt.

 

Vill du läsa mer om amning så rekomenderar jag:

Amningshjälpen


Copyright © 2009 Skorpan. Alla rättigheter reserverade.

 

Disclaimer Denna sida beskriver min syn på ett respektfullt och anknutet föräldraskap. Jag är mamma, inte läkare eller medicinskt kunnig. Har du sådana funderingar hör med ditt BVC eller en läkare du litar på. Åsikter och fakta på sidor som länkas till ansvarar jag inte för.